Så slut

Hela dagen har gått som i en dimma, ändå var jag spiknykter igår, kanske är det det som är felet. Vem vet.
Barnens skratt ekar i huvudet på mig, det enda innehållet just nu.
Kan inte tänka klart alls.
Jag vet vad jag strävar emot, men inte hur jag ska gå till väga för att ta mig dit.

Har nyss fått i mig lite mat. Några tuggor, sen växte allt i munnen på mig.
Är inne i en mörk period, det är jobbigt, även om jag vet att det snart är över.
Det blir alltid bättre igen.
Får försöka trösta mig med det.
Allt kommer att bli bra. Jag behöver bara tid.