Depp...

just nu är jag så långt nere på botten som jag bara kan bli... Allt är skit.. Jag orkar inte göra någonting, vill knappt gå utanför dörren...
Ångesten växer sig starkare i kroppen när jag tänker på skolan och alla människor imorgon... Jag kan inte, eller orkar inte vara stark just nu... Det går inte.
Jag skulle vilja skrika ut 'hjälp' (detta inlägg är nog just det, ett rop på hjälp) samtidigt som jag vet att jag inte accepterar någon hjälp... Jag vill kunna stå på mina egna ben utan att vara beroende av någon...
Jag vill klara det...
Men just nu ser jag bara en utväg ur det här...

förlåt till er som tvingas läsa det här, men det måste komma ut någonstans..